Verklighet
När det kommer till bilder har aldrig verkligheten intresserat mig.
Förstår inte varför verklighet är nått att eftersträva då det bara är att titta på saker så är de verkliga (förutsatt att vi inte ska bli filosofiska och metafysiska, då är det oklart om det en finns En verklighet eller någon alls.)
Men skitsamma. När det kommer till bild så anser jag att det estetiska som regel är viktigare än det verkliga. Vad som är verklighet är en tolkningsfråga och jag gillar att tolka om den. Det är nog därför jag gillar photoshop. Idag surfade jag runt lite på flickr och såg en massa analoga bilder, jag blev lite såkär.
Kollade runt lite på diskarna och hittade ett gammalt porträtt som jag tagit i min lägenhet med skrivbordslampan som ljus. Det är bilden ni ser här nedan. 
Jana, typ verklighet, fult. Ja, jag ser för jävlig ut. Självporträtt är jobbigt ibland.
Här har jag istället testat att ge en gammeldags analog känsla till bilden.
Har gjort den svartvit, lagt en distortion, brus, dam, ljusinsläpp och ett diskret pappersmönster.
Helt plötsligt hatar jag inte mig själv längre.
Det är bara photoshop.
Lite lustigt är det att jag använder avancerad hård- och mjukvara för att uppnå något som egentligen går att uppnåt helt analogt..
Jag kan ju det analoga. Men det tar tid. Och kräver plats.
Igår tog jag tag i en gammal målning och målade vidare. Var eg ett självporträtt som spårade ur.
Oklart om jag verkligen är klar, är vissa grejer som inte har rätt balanas. Frågan är om jag orkar fixa.
Så här ser en del av målningen ut. Slutade kolla på "originalet" efter bara nån halvtimme.
Detta fotot ligger till grund i alla fall.
Gonatt.
Du är hur vacker som helst!